Cambridge

Då jag kan jag erkänna en hemlighet.
Varför det är hemligt är för att om jag pratar för mycket om det blir det bara spillror av det hela och så har jag även pratat negativt om det till andra just för att varna men så går jag på skiten ändå.

JO...tillbaka till min viktblogg som den var från början.

I hela mitt liv (typ)har jag tänkt på vad jag ska äta & gått på alla tusen dieter. Jag är inte dum, jag VET som många andra vad man ska göra för att lyckas. Nu är det så att jag har kraftiga problem med min kropp. Min kropp kräver liiite mer än andra. Ett exempel...när jag gick upp 15 kg gick min man upp 5. Och då åt jag bara fullkornsprodukter, rörde mig betydligt mer än honom och han åt bara vitt bröd.
När jag gått på viktväktarna har jag gått ner 2 kg medans min man har gått ner 5 kg igen och då har han bara ätit viktväktar mat till middag.
Ja, det finns mycket mycket mer. Men som sagt har jag väldigt svårt att gå ner i vikt av "vanliga" metoder.
Sen har jag ju gått på Cambridge där jag gick ner 25 kg på 3½ månad. Så efter det är det svårt att gå på andra dieter då jag är van bid snabba resultat.

Jag har varnat många för just Cambridge då jag sett ett farligt mönster.
Oftast så börjar man på cambridge, går ner jätte mycket i vikt och sen när man ska trappa upp så går man fortare än fortast upp i vikt igen. Vissa bara några kilon, vissa allt och vissa t.o.m dubbelt.
Sen fortsätter man med cambridge lite då & då. Och perioderna man inte kör cambridge vräker man i sig allt man kan komma åt. Oftast sin favorit mat, favorit snacks som man bara sååå länge längtat efter.

Det är ju som så att går man på ren kur så ställer kroppen in sig på svält, när man ser börjar äta lite så skriker ju kroppen efter mat, det är kroppens signaler efter att ha levt på svält, man behöver mer bensin efter det lilla man fått i sig. Och då hamnar man nästan i ett läge som man kallar för hetsäta.
Jag skriver inte detta bara utav egna erfarenheter utan vet MÅNGA, NÄSTAN alla Cambridge frälsta jag mött på.

Det viktigaste som alla är medvetna om är ju livstilen efteråt. Allt är ju psykiskt så oftast går man tillbaka till sina gamla vanor igen. Och det är det mönstret man måste bryta.
Första gången jag gick på cambridge bestämde jag mig på en dag och gjorde detta i 3 ½ månad non stop. Gick ner 25 kg och var över lycklig! Har aldrig mått så bra! Men jag började hetsäta, övergick till cambridge två veckor sedan hetsäta en vecka och så fortsatte det i flera år.
Mer om det kan ni läsa i mina första inlägg på denna blogg då denna bloggen igentligen skapades som viktblogg "Kampen mot mig själv".

Jag la av med Cambridge och gick upp 15 kg som jag kallar "Sambo kilona". Gick ner dom med Cambridge förra året och började äta frukost som jag aldrig någonsin gjort tidigare. Det ble havregryns gröt till frukost och sallad VARJE DAG med protein i flera månader. ÄNDÅ gick jag upp 5 kg.
Givetvis går man upp i vatten som man förlorar de första dagarna med cambridge.
Sedan började jag träna & promenera väldigt mycket men sedan jag fick mitt nya jobb i december rasade jag upp i vikt så sammanlagt 10 kg.
Började som känt på LCHF i januari och gick ner 5 kg. Sedan gick jag upp 2 kg utan anledning och nu på en vecka har jag ätit allt möjligt och MYCKET bröd som jag vanligtvis inte brukar äta och nu har jag gått upp sammanlagt 5 kg.

Det jag ville komma fram till är att JAG smygstartade hör & häpna med CAMBRIDGE igår.
Jag vill inte, samtidigt som jag vill.
Våren är verkligen kommen, fåglarna kvittrar, solen skiner, vårjackan är framme så även solglasögonen och ballerina skorna.
Alla går lätt klädda och är glada över att bikini säsongen snart är här.
MEN jag, jag har bara ångest, jag har panik, snart ligger jag på stranden och skäms som vanligt. Jag borde inte göra det, men det gör jag. Samma visa varje sommar och fortfarande efter så många år har jag inte kommit någonstans.

SÅ i ren desperation tar jag till min räddning i nöden - CAMBRIDGE!
Fastän jag VET hur det kommer att gå efteråt och att jag borde hitta en annan lösning så vill jag dricka de där shakerna ändå.
Jag dricker dom för att jag mår super dåligt, orkar inte må så här. Har redan haft två depressioner i mitt unga liv och jag är redan halvvägs dit igen.
Så desperat som jag är får jag gå denna vägen.

Igår började jag med att väga mig - gått upp till 71.5 och tog meddetsamma min första älskade banan shake. Hur konstigt det än låter att jag skriver "älskade" är för att banan smaken är min favorit och när jag drack den kändes det nästan som jag saknat den. Det har varit en sån stor del av mitt liv. Att stå där med min handmixer, en pulver påse, deceliter måttet och ett STORT glas med vatten.
Jag var så glad, det bara var så JAG!

Planen är inte som jag gjort många andra gånger, att börja direkt, utan jag smygstartar försiktigt.
Så igår blev det en shake, 2 choklad bollar hos mormor.
2 pan pizzor till middag och nyponsoppa med glass SENT på kvällen. Så här brukar jag verkligen inte äta normalt. Men då vi inte hade/har någon mat hemma så köpte jag det i sista minuten. Och nyponsoppan med glass blev det för jag ville få slut på den sista glassen i frysen för att inte bli frestad för jag ÄLSKAR glass annars.

Idag vägde jag mig igen och då stod det på 70.1 - detta är varken fett eller vatten utan jag tror att jag åt väldigt mycket i förr igår därför vägde jag mer igår morse.
Jag började även denna dag med en kakao mint som jag HATAR men den gick ner ändå.
Återstår att se hur dagen blir.

Detta var en LITEN =) historia om mina erfarenheter och en ny början med Cambridge!