Älskar potatis

Jag är en STOR potatis älskare och älskar den i alla former på alla vis. Kokt, skivad, gratäng, passerad, mos, klyft, strippes, chips ja i ALLA former.
Ser även pasta, bröd och ris som en vardag för mig. Nja, vitt bröd äter jag kanske inte allt för ofta, kan vara på helger OM Erkan köpt färska bullar eller om jag blir bjuden på det, annars håller jag mig oftast till knäckebröd och det är inte för att jag är fattig utan för att jag älskar det.
Minns när man var 18 och fick sin första lägenhet hur alla trodde jag var fattig för jag åt knäckebröd haha, nä har alltid älskat det och är uupväxt med det. Men det ska vara helt vanliga Husman, inget ljust eller me korn eller me nån annan smak.

Vart jag ville komma till är att jag har funderat lite på GI.
Har inte läst på om det utan bara läst andra bloggar som har gått ner en väldans mycket med just den metoden.
Jag har alltid tyckt att den är skit för just mig då jag inte förstår hur jag ska äta utan bröd, pasta, ris och mina kära potatis.
Ni som följer bloggen har ju varit me på mina tusen resor genom viktväktarna - och visst har jag gått ner några enstaka kilon under tiden men jag har tyckt att det är jobbigt mot slutet att sitta och räkna varenda sak och skriva upp allting.
Jag tröttnar helt enkelt och till slut glömmer jag bort edt och går upp igen.
Jag har kommit till en gräns nu att jag börjar må dåligt igen.
Vi har ju fortfarande ingen jävla helkropps spegel så jag vet inte hur jag ser ut, och betterierna i vågen har inte funkat på några veckor och jag känner verkligen att jag har gått upp i vikt. Framförallt i ansiktet.
Känns inget kul alls att gå ut på stan eller nått.
Sitter och sminkar mig och tycker jag e skit snygg och sen kollar jag i den stora spegeln där man ser hela ansiktet och då vill jag helt plötsligt bara sitta hemma och vägra äta!
Fast det lyckas jag aldrig me då mat är min drog.

Så om det finns någon där ute som kan pusha mig lite till GI metoden så skulle det uppskattats.
Orkar inte prova änu en diet som jag tröttnar på - utan jag vill bara ner mina sista kilon som jag aldrig hr lyckats med.
Jag hamnar alltid på det jag är nu.
Men det mest skrämmande är att jag inte vet vad jag väger.
Jag gick ju ner som kännt i sommras till 61 och satte en gräns på 65 - skulle det stå 65 som det säkert gör nu så skulle jag få panik!
Men jag vill ner till 48...jaja jag vet att d e lite men JAG VILL DET för att jag VET att mitt förhållande till mat är inte det bästa så jag VET att jag kommer att gå upp lite igen och då är det perfekt att vara nere på 52 PLUS att jag är väldigt liten, väldigt kort.

Så snälla kom me tips för GI!