Bröllop eller inte?

Igår var en skön ledig dag utan stress.
Vi tog bussen ut till Södertorp till Claudia & Nikola.
En jätte mysig lägenhet har dom införskaffat sig.
Total renoverat och riktigt ljust och snyggt.
Deras tapet i vardagsrummet har jag lääänge suktat efter - mönstrad vit som skimrar i ljuset i olika färger - me love!
Deras kranar inne på toaletterna - SÅ NICE! Fast de är från Makedonien där Nikola är ifrån så nu har jag gjort en beställning på 4 st sådana kranar nästa gång de åker till Makedonien förhoppningsvis i nästa sommar.
Det är svårt att förklara men vattnet kommer från en glas platta ser det ut som. Skit häftiga!

Vi blev bjudna på kladd kaka med kanel glass - riktigt mumsigt och ett nytt trick jag ska göra här hemma, blanda kanel i glassen.
Sen blev det lösgodis, chips, nötter och pepparkakor. Cider och årets första glögg för mig. Riktigt mysigt var det.

Jag och Claudia satt mest och snackade medans man hörde Nikola och Erkan as garvade heeela kvällen. De har verkligen roligt tillsammans och det är så skönt för mig att se Erkan har kul och skratta hela tiden. De har så sjuka skämt båda två så jag och Claudia bara kollar på varandra som "oookkk"??!! Haha, men det är skönt!

Erkan berättade om en idé på bussen på väg dit som han hade velat göra.
Jag blev helt chokad då han INTE är den som kommer med ideér och förslag, planer osv.
Jo, då han är en äkta "handy man" älskar allt som behöver fixas, är snickare i grunden osv så vill han köpa ett riktigt renoverings objekt (lägenhet) och total renovera den och då ha mig som "designer" då jag älskar inredning.
Och sen sälja den och fortsätta. Inte ha det som ett heltidsjobb utan som en hobby, då han älskar att hålla på så.
Jag tyckte det var en jätte bra idé, men först ska vi ha heltidjobb båda två *suck*

Idag känns det som söndag då jag var ledig igår & idag men det är ju bara lördag.
Tänkte köra igång med storstädningen men har en äcklig klump i magen som om jag är nervös för någonting - kanske för att jag ska jobba imorgon.
Jag försöker verkligen på mitt jobb att stanna kvar - har alla förmåner man kan tänkas på att jobba där och statligt dessutom men man kan inte leva med ångest varje gång man ska jobba. Då förstörs jag sakta men säkert inombords.

Papsen har nu kommit hemm från Polen som han har varit i några dagar och ringer och säger att vi är bjudna på bröllop ikväll.
Say what...?
Jo, det är pappa i ett nötskal - han kommer alltid med saker i sista minuten.
Han menade att inte sagt det till oss då han trodde att han fortfarande skulle vara i Polen.
Så nu sitter jag och funderar om jag ska ta det lugnt ikväll eller sticka på ett sista minuten bröllop.
Det är alltså ingen nära till mig, det är min pappas kompis dotter som ska gifta sig - ett arabiskt bröllop och de har skickat en inbjudan till pappa att "hela familjen" är bjuden vilket betyder han och hans barn och om han nu haft en fru/sambo/flickvän.
På svenska inbjudningar skickar vi ju personligen till de vi vill och skriver deras namn så man vet vem som är bjuden och vem som inte är det.

Tänkte sätta in bilder från gårkvällen men fick panik när jag inte hittade min kamera - trodde jag tappat den på bussen men fick nu bekräftat av Claudia att den ligger hemma hos dom - det är inte likt mig att glömma saker och då jag gör de så får jag panik!

Kontroll mäniska - thats me!

3 kommentarer:

Anonym sa...

Jag har två hundar hade fler innan. Men min ena tik är utplacerad på foder hos en väninna. Den femte valpen var svag sedan födseln och den slutade bara andas=(

Anonym sa...

Ja visst var den! Jag tror jag hittade den på asos.com =) Dom har massa snygga klänningar där

Anonym sa...

Ja, distansförhållande är inget roligt! Man är väl lite dum som ger sig in på det, egentligen! Men jag tänker inte ge upp, det SKA funka. :)

Ja, jag funderar på att ringa! Men jag hatar det verkligen, för då känner jag mig tjatig. Men jag är trött på att gå hemma och vänta på att dom ska ringa så jag får väl ta mig i kragen och göra det själv. Hade vart skönt med lite extrapengar nu vid jul.

Tränade i 8 år, tyckte väl egentligen det var jätteroligt och älskade tanken på att kunna hoppa trippelhopp. men tyckte inte om min tränare, för hon favoriserade vissa tjejer och då fick man ingen hjälp eller det stöd man behövde, och jag tröttnade till slut. Sen tog jag väl inte det hela jätteseriöst heller, var aldrig ute efter att tävla och så. Tävlade två gånger, men åkte bara för att det var roligt. Men ångrar mig som sagt ibland.
Kram!