Det nya jobbet

Hej igen!

Så fort jag haft tid har jag sattit mig framför datorn och försökt läsa igenom alla bloggar jag har på blogglovin (blogg koll) men det går inte, har 200 olästa inlägg varje gång jag går in där, försöker läsa så många jag kan men nästa gång jag går in igen har det lyckas bli änu 200.
Så nu pallar jag inte läsa alla innan jag skriver ett inlägg här.

Förra helgen var inte rolig!
Jag var på intervju förra veckan hos Albrekts Guld och jag tyckte att det gick super - det kändes verkligen som att jag skulle få jobbet.
Jag gick där ifrån super glad.
Han skulle ringa mig på torsdan men jag fick aldrig något samtal.
Var lite besviken och alla sa åt mig att jag skulle ringa upp honom på fredan.
Efter halva dagen på fredan så får jag ett annat samtal.
Det var från Banverket.
Det är ett jobb jag sökte för ett tag sedan som trafik informatör som en hund jag passar hans matte jobbar där och rekomenderade mig att söka.
Jag visste inte till hundra procent vad det innebörde men sökte ändå.

De sökte 6 stycken så de plockade 10 på intervju och 6 reserver då testerna dom måste göra kostar pengar. Simultankapacitets test tror jag det heter. Sen ska dom gå en 3 månaders utbildning innan de får jobbet.

JAG blev då istället erbjuden ett vikariat till den 15 mars. Och istället för att gå på den där utbildningen så skulle jag få intensiv utbildning direkt med en handledare och lära mig direkt hur man gör fram till den 18 december.
Jag tackade ja, just för att jag var så himla besviken på det andra jobbet.

På söndan ringer ingen mindre än butikschefen över Albrekts Guld och ber om ursäkt för att han inte ringt tidigare då hans chef vatt på semester så han kunde inte ta beslutet tidigare.
Men han var super glad för att kunna meddela mig att jag var perfekt för jobbet.
NEJ
NEJ
NEJ

Varför skulle nu detta hända mig???
När allt går snett, allt är botten så helt plötsligt står man där och kan väla mellan 2 helt olika jobb.
Jag sa ju att jag skulle tänka på det tills morgonen där efter.
Jag var helt förvirrad - kunde inte tänka alls.
Skulle jag välja jobbet som jag velat ha hur länge som helst - att stå i butik, bry sig om sitt yttre (jämfört med vården) smila till kunderna, ge bra service och dessutom var det glitter & glamour jag skulle jobba med - alltså smycken!
Men samtidigt har jag ingen erfarenhet av butiksförsäljare så hur skulle jag kunna veta hur det igentligen är.
Jag skulle ha heltid hela december och halva januari sen skulle jag bara få timmar fram till deras nya butik på Entré skulle öppna, som jag också drömt så många gånger att få jobba där, så nära till mig.


Eller skulle jag välja ett jobb som jag inte har en aning om vad det innebär. Fast ha tryggheten att veta att jag skulle få bli utbildad med lön plus ha ett vikariat till mitten av mars och därefter nästan garanterat fast tjänst. Och skit bra lön!

Jag ville gråta på måndag morgon!
Butikschefen ringde mig och sa att om jag tackade ja till jobbet så skulle jag få börja redan på tisdan.

JAG TACKADE NEJ!

Jag hade såååååååååån ångest!

Varför jag var tvungen att tacka nej var för att jag ville se ödet i det hela.
HADE han nu ringt mig på torsdan som han skulle hade jag ju tackat ja till honom.
Men nu hade jag ju redan tackat ja till Banverket.
Usch - jag ville spy!

Jag dök upp på det andra jobbet som trafik informatör 13 på måndan.
Fick en rundvisning och så fick jag min handledare som jag har stått med hela veckan.
Jag diggar han som f-n men jag är så jävla osäker på mig själv och jag HATAR det!
Varför är jag så???

Jobbet i sig är så här....Det är en STOR lokal som ser ut som ett rymdskepp när man kommer in.
Från golv till tak är det täckt med alla tågspår från Ystad i söder till Göteborg i norr.
Jag ska då sitta på en "station" och ha koll på alla inkommande tåg och utgående. Sen ska jag ha koll så där inte är något godståg som kommer i kläm så att det inte blir förseningar mellan tågen.
Jag sitter med 7 datorer framför mig och ska skriva in alla förseningar i datorn eller spårändringar.
Sen ska jag "platsa" vilket betyder att jag ska ropa i högtalarna på de stationerna jag har och önska alla en trevlig resa eller om det blir tidförändringar ska jag meddela resenärerna det.
Jag säger bara usch och pyton, de första dagarna var de värsta i mitt liv nästan.
Jag har fått så mycket information så att hjärnan snart spricker.
Varje dag har det varit 8 eller 9 timmar jag stått där.
De sista timmarna fattar jag ingenting och kan absolut inte få in den infon som ges.
Mitt huvod är fullt!
Men ingen verkar förstå det, de bara babblar på som ingenting och jag bara står och ler som att jaf förstår - men förstår absolut ingenting.
De sa den första dagen att på fredag kommer jag att ha lärt mig mycket mer än vad jag tror.
Och visst det stämmer, jag vet ju vad som är vad, men att vara så snabb som de är där har jag ingen chans, JAG - som kallats för skalman - ska jag kunna vara snabb???

Har haft många tankar i helgen om jag kommer att klara mig - har fått jätte mycket stöd från mina föräldrar att jag KLARAR AV DET!
Men som sagt det är min j--la osäkerhet som kommer fram och pratar som en djävul i mitt huvod och skrattar när jag gör fel - och då sjunker jag helt och hållet och vill bara hem. Jag ger upp allt och hatar mig själv, allt & alla och vill bara gråta!

Hoppas att jag klarar av morgon dagen - fastän min handledare sa i fredags att han skulle vara hård mot mig denna veckan - tror jag dör!