Bebisen har kommit




NU äntligen är bebisen kommen!
Han vägde 3415 gram och var 52 cm lång - han anlände till världen 23.15 fredagen den 29 februari och är nu ett SKOTT BARN!
Det är förstås inte min egen - utan det är Susanna´s.
Vi hade bestämt att hon skulle ringa när det var dags - och det spelade ingen roll vilken tid det var på dygnet utan jag skulle komma meddetsamma.
MEN - hon åkte in 14.00 under fredagseftermiddagen med värkar som hon inte trodde var riktiga.
Och där låg hon hela dagen - hon var bara öppen 3 cm så hon trodde inte alls den lilla prinsen skulle komma.
Men så 30 min innan skjutet börjar allvaret - hon fick alla sorters av bedövningar - morfinet hjälpte inte alls - men då underverket ifrån ovan som heter ryggmärgsbedövning - ja då svävade hon som en ängel!
02.00 fick jag sms.et av henne - men då sov jag ju givetvis.
Så när jag vaknar på morgonen och ser sms.et springer jag in i duschen pigg som aldrig förr och häller i mig kaffet och en smörgås och sticker iväg till mamma hotellet eller vad det heter.

Där var han....min lilla prins....så söt & så liten.... går inte att beskriva.
Den första halvtimmen satt jag nästan bara med Sanna & lyssnade på hennes förlossningsberättelse - jag fattade nog liksom inte att han fanns i rummet.
Jag tyckte det var så vanligt att sitta & prata med henne om vädret med hennes enorma gravida mage - och självklart var halva magen kvar så jag tänkte inte mer på det.
Förän jag skulle upp på toaletten - jag gick förbi hans säng och såg på honom - den lilla varelsen har varit i en mage i månader - den lilla pricken har varit en liten spermie som bara kan utvecklas på detta sätt - DET ÄR FANTASTISKT - DET ÄR MAGISKT!
Att vi alla människor på denna jord - alla djur har varit ingenting ifrån början - och bara att växa upp.......LIVET!
Jag föll i tårar - nått jag aldrig trodde skulle hända - JAG - INGEN BARN MÄNNISKA, men detta var ju första gången jag träffat någon som är mindre än en dag gammal.
Helt otroligt, jag är helt fascinerad av detta alltså, går inte att beskriva med ord - men tänka sig då att det är hennes egna lilla bebis som varit i HENNES mage så länge - tänk känslan för henne.

NU förstår jag lite mer hur en mamma kan känna för sitt barn.
Nu skäms jag för hur jag var mot min mamma i tonåren.

NU är jag sugen!

2 kommentarer:

Anonym sa...

"Nu skäms jag för hur jag var mot min mamma i tonåren."

Hm, det var på tiden!!!

"NU förstår jag lite mer hur en mamma kan känna för sitt barn."

Skojar bara gumman... Sant är att jag har tårar i ögonen...tack...

Jag älskar dig som bara en mamma kan!!!

Pusspuss!

~*♥*~ sa...

hehe, ja men det tar ju tid tills man förstår, och jag är glad att jag kommit så långt =)
ÄLSKAR DIG