Tillskottet

Fredag: Vaknade av att pappa stod och ringde på dörren och jag stiger upp med täcket omringat mig och där står Erkan & pappa. Pappa var stressad & sa att han hade ringt mig flera gånger utan att jag svarat.
Jag hade visst satt telefonen på ljudlöst.
Vi fick en halvtimme på oss och redan 10.30 var vi iväg.
Mot Hästveda, uppe i norra skåne.
Vi kom fram och där ser man hela kullen har växt till sig.
Jag ville gissa vem som var vår men det hann jag inte förän uppfödaren tog upp honom.
Min lilla fina söta snöboll!

Vi gick in i huset och skrev på kvitto och jag fick stamtavla och en massa papper.
Fick även en dvd som jag fortfarande inte sett, men ska bli intressant. Hur det är att få hem en valp!
Sist jag hade en valp var jag 15 år och bodde hemma med mamma, bror & morbror så jag var ju en av fyra som tog hand om honom, men nu har jag fullt ansvar så det är verkligen helt annorlunda.

Han satt med oss så fint hela bilresan.
Vi hade jätte bråttom då pappa bara hade "paus" från jobbet. Och jag skulle få med halsband och koppel i priset men hon själv hade inte fått sin leverans så där stod vi utan halsband & koppel.
Så det blev en snabbis in på djuraffären på Burlöv Center och sådan tur hade de det halsbandet jag ville ha. Ett blått halsband med strass stenar i - så gulligt =)

När vi kom hem så möttes vi av alla flickorna på gården, de blev ju helt förälskade direkt.
Och han tyckte det var jätte roligt med all denna uppmärksamhet.
Vi kom inte ifrån förän efter en halvtimme då alla skulle klappa & leka med honom.

Efter en stund var jag tvungen att gå då min kära kusin skulle ringa hem till hans mamma så jag var tvungen att åka ända ut i Arlöv igen för att kunna få prata med honom.
Underbart var det, att få prata med honom första gången på tre månader. Om ni läst mina tidigare inlägg så sitter han tyvärr häktad och kan tyvärr inte ringa hem till mig eftersom jag inte har en hemtelefon.
Vi grät båda två - riktig syskon kärlek har vi för varandra!

Jag kom hem igen och allt var lugnt här hemma. Valpen har verkligen hittat sitt hem, han är inte det minsta blyg och känner trygghet direkt.
Tuff & busig har han också blivit den lilla snöbollen.

Namnet han har fått är utav en rolig person vi känner från Alanya. Det går inte att förklara denna person till sättet men han har nog alla egenskaper man kan ha. Det går inte en sekund efter att han öppnat sin mun och man skrattar. Men man måste känna honom för att förstå honom annars får man helt annan uppfattning och det är också så himla roligt.
Hans namn är eller han kallas för Bambino och vi skojade att vår hund skulle heta det. Men då det blir för långt så blir det Bino.
Så vår lilla snötuss heter Bino!

(På stamtavlan heter han Martini, kullen blev döpt efter coktails - lite häftigt)