Kusin vitamin

Idag - min sista semester dag vaknade jag av alarmet.
Jag skulle möta på Yvonne på centralen för att ta tåget till Ystad häktet där min kusin sitter.
Det var ett kärt möte, han mår bra, ser välmående ut och konstigt nog trivs han där inne. Sist vi träffades var för 3 månader sen men ändå kändes det som igår.

När jag kom hem trodde jag att jag skulle möta helvetet då Bino var ensam två timmar själv. Men han låg och sov så gott och inget sönderbitet och inga kisse pölar någonstans.
Men vågar inte säga för mycket, man vet aldrig när den dagen kommer.
Man ska igentligen inte lämna en valp själv så i början men alla tycker olika. Vissa stannar hemma med dom i sex månader vilket är näst intill omöjligt för de flesta. Och vissa skaffar hundvakt.
Jag hade en fast hundvakt - my girl - värsta planering med vovven har jag gjort men hon fick jobb nu i helgen så nu sitter jag klämd!
Så jag får helt enkelt börja lära min vovve redan nu i början att vara ensam, lika bra att börja nu.
Men inte mer än 1 timme åt gången. Så imorgon börjar vardagen - ÅNGEST!
Vill inte tillbaka till jobbet, jag som älskade mitt jobb, men man har varit för ledig allt för länge för att vela tillbaka haha. Plus min älskling här hemma vill jag inte ifrån en minut.

Barnen har redan varit här två gånger och ringt på dörren och frågat om Bino, detsamma igår fast då var det fyra gånger.
Jätte roligt att dom tycker om honom men har förklarat för dom att han måste få sova också. Han är ju bara en bebis och det märks verkligen på vissa saker han gör haha, så rolig han är ibland.

En granne kom ut med en film "Marley & me" tror jag den heter - den handlar om ett par som skaffar sig en vit labrador och dens galna liv.
Jag lovar er att jag ALDRIG bölar till filmer men denna filmen böla jag riktigt alltså jag stortjöt.
Tårarna slutade aldrig rinna i slutet av filmen.
Hundar för mig alltså, det går inte att beskriva - jag gick ute med Bino direkt efteråt och mötte på en kvinna som frågade om jag hade pollen allergi för jag var helt svullen runt ögonen hahaha. Jag sa som det var, att jag bölat ihjäl mig till en film. Men jag vet ju själv hur det är att förlora två hundar då knäcks man.
Under tiden av filmen gjorde jag även fotbad då mina fötter ser katastrof smutsiga ut efter att jag använder mina flip flops.
I Alanya gick det hur bra som helst men då var man på mark eller i poolen och duschade gjorde man minst två gånger om dagen.
Här hemma går jag i parken, på gräset i grus & sand med vovven så mina fötter blir helt äckliga.
Men nu har jag kört lite enklare manikyr men lika smutsig under fötterna blev jag efter rundan med Bino.

Nu ligger han under soffbordet och jag ska tyvärr väcka honom snart för jag hade tänkt att möta upp Erkan.
Annars väcker jag aldrig han, han behöver ju sin sömn.
Men jag vet inte om Erkan kommer med tåget eller med bil eftersom vi bara har en telefon nu för tiden så vi kan inte höras.

Imorgon har han uppkörning - så snälla håll tummarna! På tisdag går nämligen hans teori prov ut så då får han göra om det om han inte klarar uppkörningen.
HOPPAS, HOPPAS, HOPPAS!!!