Man måste resa sig & pussa på varje kind & säga "Välkommen" till alla.
Jag HATAR det men man är tvungen att hålla god min. Visst är det trevligt med spontana besök, men varje dag flera gånger om dagen, man är inte duschad, ibland så tidigt att man ligger & sover. Mitt i maten, ja de kan komma när som helst.
Man ska berätta allt om Sverige och vissa är allmänbildade och vissa pratar om saker de inte vet ett skvatt om så man bara skrattar åt vad dom säger om Sverige & Europa.
Det är mest de människor som tror sig veta allt bäst. (KNAS)
Eko tyckte det blev för mycket ibland, jobbigt att översätta allt från turkiska till svenska och svenska till turkiska. Men alla vill veta vad jag säger och jag vill ju absolut veta vad dom säger så nyfiken som jag är.
Har FAKTIST lärt mig några nya ord på bara den veckan vi var där.
Fast idag (1 månad senare) har jag glömt det mesta, minns orden men glömt vad de betyder, eller blandar ihop dom.
Alla frågar varför jag inte lärt mig turkiska och då har jag som försvar att Eko kom till mitt land Sverige för att bo här, då är väll första prioritering att HAN lär sig svenska!
Dessutom har jag en far som pratar arabiska och det språket känns mer nära hjärtat än turkiska. Så för mig är faktist arabiska mer prio ett än turkiskan. fastän jag tror mig veta att jag kommer lära mig mer turkiska än arabiska då jag besöker Turkiet mer än Syrien.
Och sen vill jag ju att våra barn lär sig turkiska för jag vet själv hur det känns att vara blandad och inte kunna den ena förälderns språk.
(Speciellt när halva Malmö består av araber)
Man får bra självförtroende här iallafall, alla ska poängtera hur vacker man är, även om man inte tar till sig det så som jag borde (mitt kassa självförtroende) så blir man glad för stunden.
De säger att blandningar är så vackra, mina ögon arabiska och mitt hår skandinaviskt (fastän jag har brunt hår)
Efter Lizzys´s försvinnande har grannen - en hundälskare, som jag, hans tre hundar har funnit sin plats vid vårt hus då jag matar dom hela tiden. Han är den enda som förstår mig.
Han sa "Ingen kan förstå min kärlek till hundar".
Och så känner jag också!
Många tror att alla som har kennlar älskar hundar, men så är inte alltid fallet, jag ser det mer som att hälften av de som har kennlar bara vill tjäna pengar.
Tiden går så sjukt långsamt.
Jag vaknar på morgonen och dricker min kaffe och väntar på frukosten.
Frukosten & alla annan mat serveras på golvet & alla sitter runt omkring på kuddar & äter.
ALLT äts med bröd, så jag kommer garanterat gå upp åtskilliga kilon.
Vi har sett när byns kvinnor bakar bröd & det var gudomligt gott!
Igår gjorde dom ost, men då var jag upptagen med Lizzy.
Ikväll ska de tillsammans med svärmor göra baklawa. Erkan ville det sist vi var här för två år sedan & hans mamma sa att hon tänkt på varför hon inte gjorde det varje dag sen två år tillbaka, haha.
Samma sak när vi äter, då äter inte hon. Hon vill att alla äter sig mätta, sen kan hon äta det som blir över.
1 kommentar:
Wow, massor med fina bilder - det har jag väntat på! :)
Tror det är lite samma som min kärlek till katter - ingen kan förstå den och de flesta ler bara och skakar på huvudet då jag ska gosa med alla små kissemissar på gatorna och "pratar" med dem från balkongen.. :)
Jag förstår också det där med en massa besök hela tiden, speciellt på bayram då vi har varit hos A:s föräldrar så ringer dörrklockan hela tiden och det ska hälsas och pussas och passas upp och bjudas på te hela tiden. :) Vi ska till A:s föräldrar nu i helgen men förhoppningsvis kommer det inte lika mycket människor på besök då.. Förra gången så sa vi faktiskt inte till någon att vi var där, så vi fick vara ifred. :) Men det är ju självklart lite annorlunda då ni inte har varit där på två år. :)
Det är klart att svenskan är den högsta prioriteringen då ni bor i Sverige! Ahmet kan knappt några ord svenska eller finska, men om vi skulle flytta till Finland så skulle ju han få lära sig. Jag tror att du också kommer att lära dig turkiska automatiskt då ni får barn om Eko pratar turkiska med dem. Så var det i alla fall med min pappa, han lärde sig svenska genom att lyssna då mamma pratade svenska med mig. :) Ahmet lärde sig också en hel del nu då mamma och Lotta var här genom att lyssna på oss, men det glöms ju bort fort då han inte hör det annars. :)
Haha, jag fuskade faktiskt med en del kommentarer, såna som "Oj, vad fint", dem publicerade jag bara utan att svara. :) Känns lite onödigt att skriva "tack" för något som någon annan kommenterade för nästan en månad sedan. Jag hoppas att du vet hur tacksam jag är för dina kommentarer i alla fall? :) Och du, ta ingen stress för mina kommentarer utan svara på de du vill och orkar, jag kommer knappast ihåg allt som jag har kommenterat. ;)
Självklart är det okej att du visar min blogg och bilder från Turkiet till Eko, tycker bara att det är kul! :) Flera av mina bekanta här i Turkiet går också dagligen in på min blogg och tittar på bilderna fast de inte förstår ett ord av vad jag skriver. :)
Nä, Seyda uttalas så som det skrivs, alltså "Sejda", och Ceyda uttalas "Djejda" (turkiskt C uttalas DJ), så det är inte samma namn. Men jag måste erkänna att jag blandar dem ibland, de låter ju så lika! :)
Sist som jag mätte mig (för 2 år sedan) så var jag 171 cm lång, och jag har väl knappast vuxit så mycket sedan dess. :) Jag har aldrig haft större problem med min vikt och går inte upp eller ner i vikt så lätt. Men man ska inte stirra sig blind på vikten utan visst har jag också mina "problemområden" som alla andra.. :P Allt fett lägger sig kring höfterna och låren, men från midjan och uppåt så är jag bara ben.. Tycker det kunde lagra sig lite mer jämnt.. :S Men man kan ju inte få allt! Jag tycker du är jättefin, och det har jag sagt förr också!
Kram!
Skicka en kommentar