Varför?

Har inget att skriva - men sitter här ändå!
Jag har sökt på andras bloggar -men fann inte många intressanta - typ som min egen då.
Men jag fann en - styvpappan till de små barnen i Arboga.
Jag läste igenom hans blogg - vilket underbart liv de hade - och att han älskade barnen som om de vore hans egna och sen händer en sådan fruktansvärd sak.
Jag fick tårar i ögonen - barnen eller den äldsta kämpade ju säkert emot.
Usch!
***
Engla - herregud vad det händer mycket - hur kunde han bara göra en sådan sak?
Inget tecken på sexuellt övergrepp - så han bara steg av ifrån sin bil & ströp henne?
Hur sjukt är det - DÅ är man psykopat!
Minns Helene fallet i Hörby.

En dag när jag var 11-12 år så skulle jag sova över hos min pappa då vi var där varannan helg.
Jag fick gå ut & promenera lite med min kompis i 30 minuter sen skulle jag vara hemma. Det var en mörk vinterkväll.
Vi sprang till fotbollsplanen där min "kille" Pär Gustavsson (min första kyss=) spelade match - och vi stod vid stängslet för att kolla på pojkarna som spelade. Vi gömde oss så fort någon kom förbi.
När jag sprang hem igen (mobil fanns inte) så kommer pappa rasande och möter mig i trappan.
Han skriker som aldrig förr och jag stor bölar.
Han reser handen mot mig och var nära att ge mig en örfil - men gick ut ifrån rummet & drämde in dörren.
Jag grät & grät & grät hela kvällen.
Efter ca; en timme så kommer han in i rummet och gråter - MIN PAPPA GRÅTA......det var nog första gången jag såg det.
Han grät och strök mig i håret och bad om ursäkt för att han blev arg.
Men förklarade för mig att han var orolig när jag inte kommer hem i tid.
Han berättade då om en flicka som var bortrövad i Hörby när hon bara en helt vanlig ljus dag skulle ut & handla och hon var lika gammal som jag var.
Men hon kom aldrig tillbaka hem.
Sen dess har jag tänkt på den lilla flickan och ALLTID varit hemma på den satta tiden - kanske 30 min försent MAX. (eller hur mamma=)
Sedan 2003 kom fallet upp igen och de tog den skyldige. 15 år senare - men han fick sitt straff.
Konstigt nog har jag drömt om honom 2 gånger efter det att han förföljt mig på ett tåg.
Usch!
***
Nu precis så berättade min arbetskamrat till mig att en tjej i en annan grupp på vårt jobb är inlagd för propp.
Hon har tydligen haft det många gånger men denna gången kanske hon inte klarar det längre.
Och hon är endast 36 år gammal.
Jag tycker det är så hemskt!
Att vi i dagens samhälle är utbrända - stressade för ingenting -och deprimerade.
VARFÖR?
Jo för att vi pratar inte om problemen, eller inser inte dem - vi stressar upp oss för ingenting.
Här sitter jag hemma och gav upp allt förra veckan om min vikt.
Jag orkade inte - inte konstigt då jag bantar varje måndag typ.
I söndags fick jag nog.
Åt ihjäl mig för att jag ville få den äckel känslan på morgonen på måndagen då jag alltid får ångest.
Så nu i 3 dagar har jag typ levt på flytande föda - och jag har fan ta mig gått ner ett kilo haha.
Men ialf - så ska jag inte behöva ha dessa problemen.
Men det är det största problemet för mig - jag kan inte söka jobb då jag tror dem tycker jag är fet & ful för att anställa mig.
OM jag hade fått jobbet hade jag inte haft snygga kläder att ta på mig.
Jag går inte ut på helgerna längre - varför - för att det känns som alla stirrar ihjäl mig.
Jag vill inte åka på semester för då kanske mannen jämför mig med de andra pinnsmala snygga tjejerna i bikini.
Jag vill inte bli gravid för att då går jag upp dubbla min vikt.
VARFÖR SKA JAG BRY MIG?