Johan 21

Jo, vill gratulera min lillebror Johan som fyllde 21 år igår.
Tyvärr vet han inte om att varken jag, mamma & pappa tänker på honom - men jag tror att han inte vill veta det.
Han bryr sig inte.
Vi är som bortglömda för honom.
Tråkigt men sant.
Jag tror också att vi verkligen har börjat fatta det nu.
Mina föräldrar har ju det såklart svårare än mig.
Men ibland vaknar man liksom upp och tänker "Ja, just det jag har en lillebror" och då tänker man tillbaka på sin barndom.
Vi var dem ända syskonen - vi var så nära och gjorde allt tillsammans.
Men så vände allting.
Jag har klagat på henne allt för mycket - och hatat henne mycket - MEN - allt kan inte var hennes fel.
Det är HANS fel.
Det är HAN som har snackat skit om oss, ljugit om oss, hittat på lögner hit & dit.
Jag fattar inte vart han har fått allting ifrån.
Jag VET att det är så - för det har jag hört ifrån hans vänner - ifrån nära släkt OCH jag VET att han hittade på en massa lögner till hans förra detta flickvän - allt för att alla skulle tycka synd om honom.
Jag vet hans metod - och då vet jag även att det är HAN som har hittat på allting till hans nya tjej och hennes familj.
Så jag vet inte vem jag tycker är blåst.
Han eller hon.
Han för att han verkar vara mytoman eller hon för att hon verkligen har gått på allt som han säger.
När man tänker mycket och spekulerar i allt som jag och min familj har gjort och så även mina vänner - alla omkring.
Så kommer man fram till att redan som barn så hitta han på många saker - han hade svårt att tala sanning och sa allting för att man skulle tycka synd om honom.
Så nu har vi fattat - det är han som har problem med sig själv.
Bara att det har utvecklats.
Nä - jag saknar min bror som han var innan - eller kanske den han igentligen är - bakom allt skal han har tagit över sig.

Så Grattis - på din 21-års dag!