Så efter att jag hade gått ner de där underbara kilona och mådde helt fantastiskt underbart, så började jag äta.
Minns att jag gick för första gången in på Burger King - INTE FÖR ATT JAG VAR HUNGRIG - FÖR ATT JAG KUNDE!
Minns att jag gick för första gången in på Burger King - INTE FÖR ATT JAG VAR HUNGRIG - FÖR ATT JAG KUNDE!
Jag gick in där med min vita as snygga kappa, min söta vita hatt och mitt långa vackra bruna hår, stoltserade jag in på BK.
Jag kunde gå in där utan att känna att folk skulle glo ut mig, utan att behöva gömma det för någon, ytan att behöva ensa tänka tanken på att möta någon på vägen hem som skulle kolla snett på mig.
Där satt jag och åt min Burker king mat - NJÖT!?! Nej, jag njöt inte...magsäcken var så pass liten att jag kände som om jag skulle sprängas, sprang in på toaletten och började spy.
Det kom av sig själv så det var ingen början på Bulimi!!!
Dagen efter kändes magen så stor - inte konstigt!
Så jag började på Cambridge igen...3 dagar!
Sen började jag äta igen, 2 dagar!
Cambridge!
Äta!
Cambridge!
Äta!
Cambridge!
Äta!
Det gick helt enkelt inte att klara det.
Varför, varför fick jag inte tillbaka min styrka.
Maten lockade så mycket, inte konstigt - mat är en näring som alla människor i denna värld behöver, det handlar ju bara om att äta rätt.
Men jag hade upptäckt min metod för viktminskning, det var ALLT eller INGET!
Så här höll jag på i 3 år!
Upp & ner.
Ena veckan vägde jag 61 kg, andra veckan vägde jag 67.
Där pendlade jag imellan hela tiden.
Men på ett sätt var jag glad att jag inte gick upp mer, att jag stannade där.
Jag var nöjd så länge jag höll mig runt 60, inte över 70, då hade jag fått panik.
Jag flyttade ett tag till Norge och trivdes helt underbart - åt normalt och vågen höll sig på samma plats.
Var inte lika fixerad längre vilket kändes underbart att inte bry sig längre.
Fastän jag fortfarande hade kroppen medierna kallar överviktig så var jag nöjd.
Började gå ut mer, började dejta och levde helt enkelt!
Jag hade äntligen ett självförtroende, hade växt så mycket i mig själv.
Hade ju också blivit äldre!
När jag kom tillbaka till Sverige blev jag inneboende hos pappa.
En människa som äter bröd till ALLT!
Frukost kunde bestå av ett pizza bröd vikt med ost innuti. Gott, men ooo så ohälsosamt.
Middag blev det bara ibland. För det mesta jobbade pappa övertid, brorsan var aldrig hemma och jag likaså. Var ute me kompisarna på dagarna.
Kom man hem så tog mig VITT bröd med ost, in i micron & så fick man sin fettigaste måltid.
Gott med en kopp O´boy till i vinterkylan.
Så fort jag åkte hem till mamma, där det oftast serveras grillad Lax med Sallad, vips - man gick meddetsamma ner 3 kg.
Vilken skillnad.
Tyvärr bodde hon utanför stan så man valde att bo hos pappa.
Hade ju jobbet här hemma.
Fick jobb i Turkiet - att vistas i soliga varma Alanya hela sommaren på 67 kg...mm det var väll ok. Men hade självklart önskat att jag vägt mindre.
Åkte iallafall ner och började jobba.
Där tänkte jag iheller inte på vad jag åt.
Bodde på hotell i 5 månader och fick frukost, lunch, middag och snacks.
hur mycket glass vi ville, hur mycket läsk vi ville.
Men nu har jag väll turen att jag i vanliga fall inte är så förtjust i läsk.
Dricker det bara om det är fest då man är tvungen att ha det som "blanne van".
Jag klagade & klagade inför min nya kärlek jag fann där nere att jag bara hade gått upp så mycket.
fastän jag höll i morgon gymnastiken varje dag.
Visat hade gått ut så jag tog mig en tripp hem till Sverige i en vecka för att förnya visat i passet.
Första dagen kom jag hem till mamma, sprang till vågen......63 kg????
Hur kunde det komma säg...jag som trodde att jag hade gått upp minst 7 kg haha.
Man känner väll sig så i den hettan där nere.
Jag åkte ner igen!
I slutet av september så började ramadan för turkarna där nere.
Det var inget kul att vara där nere vi den tiden.
Speciellt inte i hans hemstad.
Alanya hade ju turister och där fastade inte iheller alla turkarna.
Men i hans stad gjorde dem.
Där bodde jag med hans familj i en månad.
De gjorde alla turkiska mat rätter man kunde, inte bara för att det var ramadan, jag var ju där, första gången vi träffades, jag var ju ny i familjen, en ifrån europa, en skandinav, EN SVENSK!!!
De gjorde Baklawa, köfte ALLT GOTT!!!
Alla söt saker doppade i sirap - vilket jag INTE tycker om!
Men NU började min mage växa!
Jag blev rädd för att jag var gravid, men efter tusen tester var jag inte det.
Jag kunde bara inte förstå att jag verkligen hade gått upp så mycket på min mage.
Jagvar ju liksom inte van vid detta. Jag hade ju varit så fin nu i 3 års tid.
Jag sa att jag längtar tills jag kommer hem då jag verkligen ska börja träna, äta rätt!
Så fel jag hade!
Jag kommer hem i slutet av Oktober.
Kommer hem till pappa såklart och börjar äta hans VITA bröd IGEN!
Jag fick meddetsamma ett nytt jobb - där jag cyklade dit & hem.
Jag cyklar I jobbet.
PERFEKTA jobbet för att gå ner i vikt.
Det började med att jag tog med mig knäckebröd (som jag vanligtvis ALLTID äter)
Sen spårade ut.
Arbetskollegerna satt alltid och åt snabb mat i frm av färdiga portions rätter.
Ja, visst det kan väll inte vara så farligt så jag började jag med.
Åt en sådan varje lunch.
Tiden gick!
Mannen kom!
Vi fick lägenhet!
DÅ...började jag laga mat varje dag.
Jag tyckte det var så roligt att laga svenska/internationella maträtter till min turkiska man.
Jag ville visa så duktig jag var i köket (p.s - har fått det av både mamma & pappa)
Visst han tyckte om det.
Från att ha romantiska middagar i köket med levande ljus till att sitta i tv soffan och äta.
Sen hur mätt som helst och bara sitta kvar i soffan alt, lägga sig ner.
Ifrån att ha trevliga stunder med kompisar & deras respektive på helgerna - till att ligga i soffan och proppa i sig snaks till en mysig film.
VI HADE BLIVIT LATA!!!
Mars 2007 - 78 kg
Ifrån Augusti 06 - Mars 07 = 7 månader = 15 KG HJÄLP!!!
Våren kom, pga en liten operation kunde jag inte mer cykla till jobb. Fick ont i både mage & rygg.
Så jag började ta bussen!
Fick ångest, sommaren var snart här, vi skulle snart på vår första gemensamma semester tillbaka till Alanya i 3 veckor.
Jag började med Sjukhusets undersoppa, höll på att spy redan första dagen jag hade gjort mitt stor kok. Avskyr den smaken på den soppan.
Började med Atkins dieten - höll även på att spy här med, man ska ju äta så fettigt som möjligt och det trodde man att man kunde klara av - PYTON.
Bara för att jag älskar mat betyder det inte att jag älskar Bearnaise sås...BLÄÄÄ!
majonäs & allt nää den gick inte iheller.
Fick tabletter utskrivit av en "läkare" som skulle göra att jag skulle minska i vikt, då berättar hon att min diet ska bestå av "FÄRDIGA RÄTTER" HALLÅÅÅÅÅ.....Är du en riktig läkare ska du nog be mig att avstå ifrån allt vad snabbmat heter.
Jag träffade en gammal god vän...vi började på Viktväktarna...kan hela Sverige, hela världen gå på VV kan fan vi också.
Det var PÅSK!
Smart tid att börja.
Vårt första möte och vi blev så inspirerade.
Satt och skrev mail till varandra varje dag av vad vi hade ätit, hur många points.
Ja det var rätt kul att sitta & räkna points, tiden gick liksom.
Andra mötet var inställt då det var påskdagen.
Jag var hemma hos mamma och åt lite av de "onda" men skrev ALLTID upp vad jag hade ätit.
Den veckan var det varmt här nere i skåne, jag köpte glass...HJÄLP!
Andra mötet hos VV hade det gått 2 veckor.
JAG HADE GÅTT NER 3,2 KG
Helt ofattbart...jag sa ju att inte nog me påskgodiset så hade jag även syndat med glass.
Men ändå hade jag gått ner 1,1 kg i veckan.
Helt fantastiskt...VV funkar ju!
Varför har jag aldrig tänkt på det innan?!
Veckan gick och jag gjorde bra i från mig, men denna gången var det också stängt på VV, så sakta men säkert tappa jag lusten...VARFÖR?
Hade jag hållt alla mina points så hade jag inte suttit här & behövt blogga av mitt liv för hela världen!
Dagen kom, då vi åkte!
Kände mig helt ok, för att det enda jag tänkte på var att efter dessa 3 veckor ska jag fan ta mig sätta i gång på allvar!
Så sporrad har jag aldrig kännt mig.
Inte iheller roligt att man får höra ifrån hans familj hur mycket man har gått upp i vikt sedan förra sommaren, och att han själv hade gått upp i vikt...SCHYSST!
Ni skulle bara veta hur "smååå" de själva är.
Men, men JAG VET att jag har gått upp i vikt, det räcker liksom att höra det en gång, det uppskattas MEN INTE 10 GÅNGER!!!
När vi väl kom hem så får jag världens hemskaste besked, min lilla underbara Zita har gått bort.
(Ett helt annat samtalsämne som inte hör till)
Iallafall så gick jag under, jag åt inte på 4 dagar och kunde inte tänka på något annat.
Blev arbetsnarkoman på jobb för att jag ville göra allt annat än vara hemma & tänka på min ängel.
Jobbade många kvällar för då var jag borta som längst och då eftersom vi har flyttat lokalen närmare en FALAFEL KIOSK!
Så började jag äta falafel rulle varje kväll jag jobbade.
SÅ GOTT!
Men fy, vad jag har tröttnat på det.
Började äta frukost eftersom jag har fattat att jag inte har någon ämnesomsättning, men tydligen har det gjort att jag gått upp änu mer.
Varför?
Jo för att hemma har man bara lagat middagar bestående av smält ost, som tyvärr både jag & mannen älskar.
Ser verkligen att han också har gått upp i vikt, dock inte lika mycket som mig, men ändå.
DÅ måste det ju betyda något.
Har försökt börja på VV hundra gånger efter resan men har varken haft orken eller lusten att sitta & räkna och tänka på mig själv när jag bara sitter & tänker på min ängel som jag inte vet om hon är död eller lever.
Som sagt det hör inte till, vill bara få ut att jag mår skit.
Har fått många frågor utav vänner - nära vänner, varför jag alltid avbokar träffarna i stan, utekvällarna på helgerna.
Därför jag inte har något att ha på mig längre!
Minns inte sist jag var på stan för att jag skäms så mycket över att jag gått upp.
Nu har jag verkligen kommit in i min onda cirkel igen.
VARFÖR?
Hur gick det så här snett IGEN??
Nu har jag t.om fått frågan av arbetskamrater och vårdtagare om jag är GRAVID.......SHIIIT....JOO, min mage har blivit så stor att den inte passar in i min kropp.
Men där satt inte allt fett innan, då la de sig på låren & gumpen.
Men nu magen....
Borde inte det få mig en tanke ställare....nej, jag tröstäter IGEN!
Så HUR ska jag få bort mitt jäkla tröst ätande.....
Det var därför jag började blogga!
Jag kunde gå in där utan att känna att folk skulle glo ut mig, utan att behöva gömma det för någon, ytan att behöva ensa tänka tanken på att möta någon på vägen hem som skulle kolla snett på mig.
Där satt jag och åt min Burker king mat - NJÖT!?! Nej, jag njöt inte...magsäcken var så pass liten att jag kände som om jag skulle sprängas, sprang in på toaletten och började spy.
Det kom av sig själv så det var ingen början på Bulimi!!!
Dagen efter kändes magen så stor - inte konstigt!
Så jag började på Cambridge igen...3 dagar!
Sen började jag äta igen, 2 dagar!
Cambridge!
Äta!
Cambridge!
Äta!
Cambridge!
Äta!
Det gick helt enkelt inte att klara det.
Varför, varför fick jag inte tillbaka min styrka.
Maten lockade så mycket, inte konstigt - mat är en näring som alla människor i denna värld behöver, det handlar ju bara om att äta rätt.
Men jag hade upptäckt min metod för viktminskning, det var ALLT eller INGET!
Så här höll jag på i 3 år!
Upp & ner.
Ena veckan vägde jag 61 kg, andra veckan vägde jag 67.
Där pendlade jag imellan hela tiden.
Men på ett sätt var jag glad att jag inte gick upp mer, att jag stannade där.
Jag var nöjd så länge jag höll mig runt 60, inte över 70, då hade jag fått panik.
Jag flyttade ett tag till Norge och trivdes helt underbart - åt normalt och vågen höll sig på samma plats.
Var inte lika fixerad längre vilket kändes underbart att inte bry sig längre.
Fastän jag fortfarande hade kroppen medierna kallar överviktig så var jag nöjd.
Började gå ut mer, började dejta och levde helt enkelt!
Jag hade äntligen ett självförtroende, hade växt så mycket i mig själv.
Hade ju också blivit äldre!
När jag kom tillbaka till Sverige blev jag inneboende hos pappa.
En människa som äter bröd till ALLT!
Frukost kunde bestå av ett pizza bröd vikt med ost innuti. Gott, men ooo så ohälsosamt.
Middag blev det bara ibland. För det mesta jobbade pappa övertid, brorsan var aldrig hemma och jag likaså. Var ute me kompisarna på dagarna.
Kom man hem så tog mig VITT bröd med ost, in i micron & så fick man sin fettigaste måltid.
Gott med en kopp O´boy till i vinterkylan.
Så fort jag åkte hem till mamma, där det oftast serveras grillad Lax med Sallad, vips - man gick meddetsamma ner 3 kg.
Vilken skillnad.
Tyvärr bodde hon utanför stan så man valde att bo hos pappa.
Hade ju jobbet här hemma.
Fick jobb i Turkiet - att vistas i soliga varma Alanya hela sommaren på 67 kg...mm det var väll ok. Men hade självklart önskat att jag vägt mindre.
Åkte iallafall ner och började jobba.
Där tänkte jag iheller inte på vad jag åt.
Bodde på hotell i 5 månader och fick frukost, lunch, middag och snacks.
hur mycket glass vi ville, hur mycket läsk vi ville.
Men nu har jag väll turen att jag i vanliga fall inte är så förtjust i läsk.
Dricker det bara om det är fest då man är tvungen att ha det som "blanne van".
Jag klagade & klagade inför min nya kärlek jag fann där nere att jag bara hade gått upp så mycket.
fastän jag höll i morgon gymnastiken varje dag.
Visat hade gått ut så jag tog mig en tripp hem till Sverige i en vecka för att förnya visat i passet.
Första dagen kom jag hem till mamma, sprang till vågen......63 kg????
Hur kunde det komma säg...jag som trodde att jag hade gått upp minst 7 kg haha.
Man känner väll sig så i den hettan där nere.
Jag åkte ner igen!
I slutet av september så började ramadan för turkarna där nere.
Det var inget kul att vara där nere vi den tiden.
Speciellt inte i hans hemstad.
Alanya hade ju turister och där fastade inte iheller alla turkarna.
Men i hans stad gjorde dem.
Där bodde jag med hans familj i en månad.
De gjorde alla turkiska mat rätter man kunde, inte bara för att det var ramadan, jag var ju där, första gången vi träffades, jag var ju ny i familjen, en ifrån europa, en skandinav, EN SVENSK!!!
De gjorde Baklawa, köfte ALLT GOTT!!!
Alla söt saker doppade i sirap - vilket jag INTE tycker om!
Men NU började min mage växa!
Jag blev rädd för att jag var gravid, men efter tusen tester var jag inte det.
Jag kunde bara inte förstå att jag verkligen hade gått upp så mycket på min mage.
Jagvar ju liksom inte van vid detta. Jag hade ju varit så fin nu i 3 års tid.
Jag sa att jag längtar tills jag kommer hem då jag verkligen ska börja träna, äta rätt!
Så fel jag hade!
Jag kommer hem i slutet av Oktober.
Kommer hem till pappa såklart och börjar äta hans VITA bröd IGEN!
Jag fick meddetsamma ett nytt jobb - där jag cyklade dit & hem.
Jag cyklar I jobbet.
PERFEKTA jobbet för att gå ner i vikt.
Det började med att jag tog med mig knäckebröd (som jag vanligtvis ALLTID äter)
Sen spårade ut.
Arbetskollegerna satt alltid och åt snabb mat i frm av färdiga portions rätter.
Ja, visst det kan väll inte vara så farligt så jag började jag med.
Åt en sådan varje lunch.
Tiden gick!
Mannen kom!
Vi fick lägenhet!
DÅ...började jag laga mat varje dag.
Jag tyckte det var så roligt att laga svenska/internationella maträtter till min turkiska man.
Jag ville visa så duktig jag var i köket (p.s - har fått det av både mamma & pappa)
Visst han tyckte om det.
Från att ha romantiska middagar i köket med levande ljus till att sitta i tv soffan och äta.
Sen hur mätt som helst och bara sitta kvar i soffan alt, lägga sig ner.
Ifrån att ha trevliga stunder med kompisar & deras respektive på helgerna - till att ligga i soffan och proppa i sig snaks till en mysig film.
VI HADE BLIVIT LATA!!!
Mars 2007 - 78 kg
Ifrån Augusti 06 - Mars 07 = 7 månader = 15 KG HJÄLP!!!
Våren kom, pga en liten operation kunde jag inte mer cykla till jobb. Fick ont i både mage & rygg.
Så jag började ta bussen!
Fick ångest, sommaren var snart här, vi skulle snart på vår första gemensamma semester tillbaka till Alanya i 3 veckor.
Jag började med Sjukhusets undersoppa, höll på att spy redan första dagen jag hade gjort mitt stor kok. Avskyr den smaken på den soppan.
Började med Atkins dieten - höll även på att spy här med, man ska ju äta så fettigt som möjligt och det trodde man att man kunde klara av - PYTON.
Bara för att jag älskar mat betyder det inte att jag älskar Bearnaise sås...BLÄÄÄ!
majonäs & allt nää den gick inte iheller.
Fick tabletter utskrivit av en "läkare" som skulle göra att jag skulle minska i vikt, då berättar hon att min diet ska bestå av "FÄRDIGA RÄTTER" HALLÅÅÅÅÅ.....Är du en riktig läkare ska du nog be mig att avstå ifrån allt vad snabbmat heter.
Jag träffade en gammal god vän...vi började på Viktväktarna...kan hela Sverige, hela världen gå på VV kan fan vi också.
Det var PÅSK!
Smart tid att börja.
Vårt första möte och vi blev så inspirerade.
Satt och skrev mail till varandra varje dag av vad vi hade ätit, hur många points.
Ja det var rätt kul att sitta & räkna points, tiden gick liksom.
Andra mötet var inställt då det var påskdagen.
Jag var hemma hos mamma och åt lite av de "onda" men skrev ALLTID upp vad jag hade ätit.
Den veckan var det varmt här nere i skåne, jag köpte glass...HJÄLP!
Andra mötet hos VV hade det gått 2 veckor.
JAG HADE GÅTT NER 3,2 KG
Helt ofattbart...jag sa ju att inte nog me påskgodiset så hade jag även syndat med glass.
Men ändå hade jag gått ner 1,1 kg i veckan.
Helt fantastiskt...VV funkar ju!
Varför har jag aldrig tänkt på det innan?!
Veckan gick och jag gjorde bra i från mig, men denna gången var det också stängt på VV, så sakta men säkert tappa jag lusten...VARFÖR?
Hade jag hållt alla mina points så hade jag inte suttit här & behövt blogga av mitt liv för hela världen!
Dagen kom, då vi åkte!
Kände mig helt ok, för att det enda jag tänkte på var att efter dessa 3 veckor ska jag fan ta mig sätta i gång på allvar!
Så sporrad har jag aldrig kännt mig.
Inte iheller roligt att man får höra ifrån hans familj hur mycket man har gått upp i vikt sedan förra sommaren, och att han själv hade gått upp i vikt...SCHYSST!
Ni skulle bara veta hur "smååå" de själva är.
Men, men JAG VET att jag har gått upp i vikt, det räcker liksom att höra det en gång, det uppskattas MEN INTE 10 GÅNGER!!!
När vi väl kom hem så får jag världens hemskaste besked, min lilla underbara Zita har gått bort.
(Ett helt annat samtalsämne som inte hör till)
Iallafall så gick jag under, jag åt inte på 4 dagar och kunde inte tänka på något annat.
Blev arbetsnarkoman på jobb för att jag ville göra allt annat än vara hemma & tänka på min ängel.
Jobbade många kvällar för då var jag borta som längst och då eftersom vi har flyttat lokalen närmare en FALAFEL KIOSK!
Så började jag äta falafel rulle varje kväll jag jobbade.
SÅ GOTT!
Men fy, vad jag har tröttnat på det.
Började äta frukost eftersom jag har fattat att jag inte har någon ämnesomsättning, men tydligen har det gjort att jag gått upp änu mer.
Varför?
Jo för att hemma har man bara lagat middagar bestående av smält ost, som tyvärr både jag & mannen älskar.
Ser verkligen att han också har gått upp i vikt, dock inte lika mycket som mig, men ändå.
DÅ måste det ju betyda något.
Har försökt börja på VV hundra gånger efter resan men har varken haft orken eller lusten att sitta & räkna och tänka på mig själv när jag bara sitter & tänker på min ängel som jag inte vet om hon är död eller lever.
Som sagt det hör inte till, vill bara få ut att jag mår skit.
Har fått många frågor utav vänner - nära vänner, varför jag alltid avbokar träffarna i stan, utekvällarna på helgerna.
Därför jag inte har något att ha på mig längre!
Minns inte sist jag var på stan för att jag skäms så mycket över att jag gått upp.
Nu har jag verkligen kommit in i min onda cirkel igen.
VARFÖR?
Hur gick det så här snett IGEN??
Nu har jag t.om fått frågan av arbetskamrater och vårdtagare om jag är GRAVID.......SHIIIT....JOO, min mage har blivit så stor att den inte passar in i min kropp.
Men där satt inte allt fett innan, då la de sig på låren & gumpen.
Men nu magen....
Borde inte det få mig en tanke ställare....nej, jag tröstäter IGEN!
Så HUR ska jag få bort mitt jäkla tröst ätande.....
Det var därför jag började blogga!
1 kommentar:
Snygg blogg!!! :p
Skicka en kommentar