Mitt namn är, ja det tänker jag inte säga men jag kallar mig själv Vanilla (z)!! Jag är en helt vanlig tjej på snart 24 år.
Har hunnit bo i Ystad, Göteborg, Oslo och Alanya men har nu stadgat mig i hemstaden Malmö.
Har gift mig med en underbar man.
Jag jobbar som Vårdbiträde på hemtjänsten och trivs halvt som halvt.
Det är ett tugnt jobb där man sliter på sin rygg enormt vilket jag redan har märkt och har endast varit på denna arbetsplats i 11 månader.
Det var meningen att bara jobba där ett litet tag, eftersom det var det första bästa jag fick efter att ha kommit hem igen ifrån Alanya.
Men jag fastnade!
Nu jobbar jag mer på min arbetssökande i hopp om ett bättre jobb för kroppen bla.
Stora intressen jag har är Hundar, musik, hudvård, inredning och resa.
Men tyvärr lever jag med ett stort problem som så många andra.
MIN VIKT!
Det finns krig, hemlösa hundar, barn med HIV, allt möjligt, men här sitter jag och ska blogga om mitt stora problem som heter VIKTEN!
Varför ska man igentligen bry sig när man kan lägga tid & pengar på annat??
Den frågan kommer ständigt upp, men försvinner lika snabbt & där sitter man i soffan och mår dåligt över sig själv.
Att man väger några killon för mycket.
Kan det vara så att vi bryr oss om vad andra tycker.
Man får inte lika mycket uppmärksamhet.
Eller är det just det man får....uppmärksamhet? Fast på ett negativt sätt?!
Man blir inte bemött likadant i samhället som en normal viktig.
Men vad är en normal viktig?
Är det de som går manekäng och är med i alla mode magasin?
De är ju sjukare än något...
Sen kan där komma en riktigt snygg frisk tjej, men då är hon helt plötsligt kurvig - mullig.
Ja, vad är då jag...fetare än fetast?
Starkars alla små tjejer som börjar med bulimi och får ätstörningar redan i 10-års åldern.
Ja, där har ni mig!
Det började tidigt...för många år sedan...nu är jag här, och tänkte ta tag i det - en gång för alla!
Jag tänkte blogga om mig själv.
Om min viktnedgång, alla upp & ner gångar. Varför jag vill gå ner i vikt, varför jag mår dåligt!
Varför jag överhuvodtaget ska bry mig?
Det förstår jag inte själv!
Men jag glömmer fortfarande inte bort de som verkligen mår dåligt, som verkligen behöver hjälp.
Men om jag börjar med mig själv, när jag kan börja älska mig själv, då kan jag nog börja älska andra, börja hjälpa andra.
Som de flesta som känner mig säger åt mig : Jennifer - nu är det din tur att tänka på dig själv!
Var egoist ett litet tag och då får du bättre självkänsla/självförtroende/karaktär och allt vad det heter.
Så, nu startar hon!
Har hunnit bo i Ystad, Göteborg, Oslo och Alanya men har nu stadgat mig i hemstaden Malmö.
Har gift mig med en underbar man.
Jag jobbar som Vårdbiträde på hemtjänsten och trivs halvt som halvt.
Det är ett tugnt jobb där man sliter på sin rygg enormt vilket jag redan har märkt och har endast varit på denna arbetsplats i 11 månader.
Det var meningen att bara jobba där ett litet tag, eftersom det var det första bästa jag fick efter att ha kommit hem igen ifrån Alanya.
Men jag fastnade!
Nu jobbar jag mer på min arbetssökande i hopp om ett bättre jobb för kroppen bla.
Stora intressen jag har är Hundar, musik, hudvård, inredning och resa.
Men tyvärr lever jag med ett stort problem som så många andra.
MIN VIKT!
Det finns krig, hemlösa hundar, barn med HIV, allt möjligt, men här sitter jag och ska blogga om mitt stora problem som heter VIKTEN!
Varför ska man igentligen bry sig när man kan lägga tid & pengar på annat??
Den frågan kommer ständigt upp, men försvinner lika snabbt & där sitter man i soffan och mår dåligt över sig själv.
Att man väger några killon för mycket.
Kan det vara så att vi bryr oss om vad andra tycker.
Man får inte lika mycket uppmärksamhet.
Eller är det just det man får....uppmärksamhet? Fast på ett negativt sätt?!
Man blir inte bemött likadant i samhället som en normal viktig.
Men vad är en normal viktig?
Är det de som går manekäng och är med i alla mode magasin?
De är ju sjukare än något...
Sen kan där komma en riktigt snygg frisk tjej, men då är hon helt plötsligt kurvig - mullig.
Ja, vad är då jag...fetare än fetast?
Starkars alla små tjejer som börjar med bulimi och får ätstörningar redan i 10-års åldern.
Ja, där har ni mig!
Det började tidigt...för många år sedan...nu är jag här, och tänkte ta tag i det - en gång för alla!
Jag tänkte blogga om mig själv.
Om min viktnedgång, alla upp & ner gångar. Varför jag vill gå ner i vikt, varför jag mår dåligt!
Varför jag överhuvodtaget ska bry mig?
Det förstår jag inte själv!
Men jag glömmer fortfarande inte bort de som verkligen mår dåligt, som verkligen behöver hjälp.
Men om jag börjar med mig själv, när jag kan börja älska mig själv, då kan jag nog börja älska andra, börja hjälpa andra.
Som de flesta som känner mig säger åt mig : Jennifer - nu är det din tur att tänka på dig själv!
Var egoist ett litet tag och då får du bättre självkänsla/självförtroende/karaktär och allt vad det heter.
Så, nu startar hon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar