När jag ändå är här kan jag skriva några rader om dagarna som gått.
I torsdags skulle jag fika med en gammal klasskompis Linda. Detta är tredje gången vi bestämt träff och samma sak händer. Hon hör inte av sig när dagen väl kommer.
Alltså vad är det för typer?
För det första, man föreslår väll inte en fika om man nu inte vill det, eller har jag fel?
För det andra, kan man inte eller inte vill då kan man lika bra säga det. Typ skicka sms eller nått.
Jag har genom åren sorterat ut väldigt många "vänner". Och det var bland annat sådana här som inte hör av sig när det väl gäller. Men som samtidigt är glada och föreslår fika & träffar & allt annat. Det är just sådana människor man inte vet var man har. För en dag helt plötsligt får man samtal från dom och då pratar dom som om ingenting har hänt.
Nä, tack - jag har mina vänner och jag vet var jag har dom. Men jag är även en person som alltid är öppen för förslag, träffa nya bekantskaper är alltid roligt. Speciellt när det är personer man aldrig trodde man hade något gemensamt med.
Jobb är ett typiskt exempel - den jag trodde jag skulle bli god vän med, snackar jag knappt med idag. Och dom jag inte trodde jag skulle få kontakt har jag en god relation till idag.
Fast jag kan inte säga att jag känner någon väl där, har ju bara träffats en gång privat.
TILL något helt annat: Jag hängde med papsen till Vellinge som ligger utanför Malmö då han hade hittat en soffa på blocket.
Den var helt ny och aldrig använd då paret hade köpt den till deras extra rum på ovanvåningen som nu skulle bli en barnkammare, så nu rensade dom ut allting.
Soffan var jätte fin men HUSET - ÅH MY GOD - en dröm!
Kan inte förklara hur fint det var. Jag bara gick runt & bara "wooow" hehe.
En dag kanske hehe.
Skulle på husvisning på kvällen men pappa jobbade över och jag ville inte dit själv. Så jag tog en promenad med Bino för att tjuvkika på vilket hus det var. Det visade sig att det var på smama gård jag lekt i flera år när jag var liten.
Denna gården bodde min mormor, båda mina mostrar & kusiner på.
Minns att mamma skulle köpa ett hus där men hon köpte ett hus i Spanien istället.
Idag kollade jag på huset som hade en hög budgivning - lite synd för det huset hade vi kunnat flytta in i direkt - ekonomiskt sett.
Fredag: Jobbade!
Lördag: Jag matade en grannes katter under dagen. Sedan mot kvällen cyklade jag till pappa och vi & hans kompis gick till MALMÖ FESTIVALEN. Den varar i en vecka, samma vecka varje år.
I år fyller den 25 och jag blir 26 så då förstår ni att jag varit där varje år =)
Självklart var det roligare när man var yngre. Då fick man silver smycken av föräldrarna som man köpte där. Socker vadd, mat en fläta i håret. Hår spray med färg så man kom till skolan med randigt hår. Sånna där spray burkar, hm vet ej vad det är, inte skum med det blir trådigt med olika färger.
I tonåren hängde man på stortorget och träffade alla Malmös tonåringar och där kunde allt hända haha.
Idag går man dit för maten - nu är det nästan bara mat stånd. Olika artister spelar och en massa stånd som säljer olika små saker. Det tråkiga i år är att festivalen har blivit utspridd på olika områden istället för att bara vara på stan. Så jag har trott att stånden inte finns längre men nu fått reda på var de finns haha. Så nu ska jag dit igen på fredag och ser om jag gör nått fynd =)
Annars åt jag en Langos som alla svenskar äter på festivalen förutom deras kräftskiva under festivalens första dag. Min Langos var inte särkilt god och jag åt bara halva.
Hade super roligt med pappa & hans kompis och vi flippade riktigt ut haha.
När klockan blev 23.30 anlände Erkan med tåget från Danmark till Malmö och mötte upp oss. Pappa & Badi gick vidare medans jag & Erkan gick till Lilla Torg för att hälsa på Sally.
Söndag: Jobba & träffa min bror för första gången på 2½ år.
Måndag: Till festivalen med Erkan och åt.
Jobbade och hade en helvetes dag på jobb.
Tisdag: Jobbade!
Idag: Umgåtts med Bino heeela dagen och ska snart iväg till jobb.
Några rader blev lite längre än jag tänkt mig haha.
Nu ska jag in i duschen, slänga på mig lite mascara, gå en lång runda med Bino och sen blir det cykling till jobb.
HOPPAS nu det har lugnat ner sig där.
Kram!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag har också några sådan vänner som jag kommer överens om att fika med men som sedan aldrig hör av sig, och då man till sist får tag på dem så kommer de på en undanflykt.. :S Visst, jag förstår att man inte alltid har lust/kan ses, men om man redan har kommit överens om en speciell dag så.. :S Det är inte många kompisar som jag har kvar i Finland, för jag är inte heller så bra på att hålla kontakten med dem då jag är här... Men då jag är i Finland så brukar vi alltid se till att träffas och uppdatera oss om varandras liv, även om det inte blir fler än några gånger om året. :P
Vad läser jag, du har träffat din bror?? :) Hur gick det?
Kram!
Åh, tack för alla dina kommentarer gumman, nu ska vi se om jag kan svara på några av dina också! :)
Ja, det är sååå roligt med paket, men tyvärr har jag inte fått några tidigare, jag har överhuvudtaget inte fått någon post alls här i Turkiet förutom ett julkort av min kompis, allt annat som har skickats hit har kommit bort.. :S Jag litar inte riktigt på den turkiska posten, det är så lätt för brev att komma bort! Så är det så dyrt att skicka paket till Turkiet också, så jag är bara glad att ingen har skickat något dyrbarare för då skulle det vara tråkigt om det kom bort. Haha, ja, du måste absolut ta med dig en Fazers blå till mig om du kommer till Istanbul! :)
Haha, bättre sent än aldrig i alla fall! Och det är klart att Erkan blir bättre på att köra, erfarenhet ger färdighet sägs det ju. Han är säkert garanterat bättre än de flesta turkiska bilkörare i alla fall, här får man ju körkort ganska så lätt fast man inte ens kan köra! Å andra sidan så är många turkiska chaufförer också väldigt duktiga, de klarar av att köra på så smala gator med en massa hinder i vägen och fickparkerar i otroligt små luckor! Ahmet har körkort, jag har inte. :) Har aldrig haft tillräckligt med pengar för att ta körkort och om jag har haft pengar så har jag hellre viljat spara dem till något annat, körkort har aldrig varit så viktigt för mig. :) Jag tycker jag klarar mig bra med den kommunala trafiken och så är det ju mycket miljövänligare också. :) Men visst skulle det vara kul att ha en bil så man inte vore så bunden och som man kunde göra längre utflykter och resor med ibland... Med Ahmet som chaufför i så fall. :P
Jo, Ahmets mammas nära släkting sa också att hon var vaken då jordbävningen började och att det blev alldeles ljust och himlen var röd precis innan jordbävningen började, och sedan att allting bara svajade till och balkongen som hon stod på på femte våningen plötsligt bara var en meter från marken, och så åkte hon upp igen.. Väldigt läskigt! Jag tror att de flesta med släkt eller vänner i Turkiet känner någon som på ett eller annat sätt påverkades av jordbävningen... :S
Nej, jag har inte Facebook, bojkottar hela den sidan! :P Blev medlem där för två år sedan och avslutade mitt medlemskap två dagar senare, det kändes så onödigt och så fick jag över 100 "vänner" på en dag.. "Vänner" som jag inte har sett på 10 år och som jag överhuvudtaget inte bryr mig om att ha någon kontakt alls med. Jag vill inte att alla ska veta vad jag gör nuförtiden. :P Men om du vill berätta om hur mötet med din bror gick så kan du skriva det i en kommentar, lovar att inte publicera den! Om du inte vill så är det helt okej! Jag hoppas att ni kan träffas igen!
Kram!
Skicka en kommentar